fredag, juli 22, 2005

Studielån

CSN är en krånglig myndighet. Svår att nå liksom. Det gick skapligt lätt att få lån (och det var roligt att få studera på skattebetalarnas bekostnad, tack) för då bodde jag ännu i Sverige. Det riktigt krångliga började när jag skulle betala tillbaka och hade olyckan att bo Utomlands. Eftersom det var både dyrt och omständigt att skicka pengar till Sverige gjorde jag ibland årets alla (fyra) inbetalningar i början av året.
Efter ett par månader kommer ett krav på 200 SEK. Vaf..? Jag har ju just betalat hela årsavgiften! Jag skriver och ber om en förklaring (har någon någonsin kommit fram per telefon?) . CSNs skriftliga "förklaring" är korthuggen:" Avgiften skall betalas. " (inga hej och vänliga hälsningar, åh nej)
Efter att ha funderat och läst många finstilta skrifter från CSN listar jag ut att de 200 SEK är bankutgifter jag åsamkat CSN. Varje gång jag skickar pengar blir jag alltså skyldig 200SEK och får en ny räkning på 200 SEK. Jag måste alltså skicka 400 SEK och fort ska det ske innan jag får en "påminnelseavgift" vilket ju är CSN egentliga inkomstkälla. Och så vidare. Det ena med det andra. Varje år, krångel, krångel, krångel.
Men det riktigt krångliga händer om man är i Utlandet och drabbas av farsoter, barnsängar eller arbetslöshet. En begäran om uppskov eller nedsänkning av avgiften sågs under en lång tid med ytterst oblida ögon : "Huvudregeln är att utomlands boende skall betala hela
avgiften". Men jag hade ju inga pengar... Då begärde CSN att Maken skulle betala. Maken betalade alltså av på mitt svenska studielån tills reglerna ändrades. (Så jag vill inte ha åsikter från svenska skattebetalare!)
Innan någon nu tycker väldigt synd om Maken så kan jag berätta att han under 70-talet fick sin utbildning gratis i en annan socialdemokrati, nämligen Storbrittanien. Hans studiemedel ("grant"), motsvarande mitt studielån, var INTE återbetalningsskyldigt! Nu har UK lärt av CSN och samlar in pengarna. Och reglerna hos CSN har ändrats så vi skumma utomlands boende behandlas likadant som dom skyldiga i Sverige.

Här på Irland finns inga studielån att få så för Sönernas universitetsutbildningar har jag tvingats att ta banklån. Det är hårda bud, det är bara att betala igen,( ingen tjafs, ingen kafkaesk korrespondens) annars kommer banken och tar huset. Men först får jag säkert ett vänligt och artigt brev: Dear Mrs ..bla bla bla...Nu kommer vi och tar huset..We regret any inconvenience caused. Yours sincerely et.c

Så man har att välja på pest eller kolera. Förtryckets vrånghet eller övermodets hån.
Eller vad det nu heter. Studielånet tog slut innan jag hann bli riktigt bildad.